(English version)

Jan Flodin

Det är nog klart för de flesta, inte minst efter den “arabiska våren” att nationalstater med ett starkt kontrollbehov över sina medborgare på olika sätt har försökt och försöker ta kontrollen över Internet, då det öppna Internet upplevs som ett hot mot dessa regimers förmåga att begränsa yttrandefriheten och medborgarnas spridning av vad som händer i det egna landet.

Ni som följt bl a ISOC-SE twitter är säkert medvetna om att det seglat upp något som en del betraktar som ännu ett försök av dessa stater att få kontroll över Internet. Denna gång vill man utnyttja FN omförhandling av det internationella telereglementet från 1988, International Telecommunications Regulations, ITR. 1988 var telekommunikation fortfarande väsentligen helt skött av statliga myndigheter, i vårt fall Televerket. I USA hade AT&T (Bell-bolagen) samma ställning med monopol, och ingick därför, tillsammans med andra staters PTT (Post, Telegraph and Telecommunications)-myndigheterna i FN-organet Internationella Teleunionen, ITU. ITR var och är en frivillig reglering främst av hur samtrafik mellan staternas telekommunikationssystem, bl a för televäxelsystem, kan arrangeras, och hur man debiterar varandra för den internationella trafiken. I dag representeras Sverige främst av Post- och Telestyrelsen, PTS.

Det förhandlingar som äger rum är, nu som då, enbart mellan stater utan insyn från allmänheten. Förhandlingsrundorna avses avslutas i Dubai i december vid World Conference on International Telecommunications, WCIT, med beslut om det nya ITR.

Det är lätt att instinktivt hävda att eftersom Internet inte fanns 1988 men finns nu och är ett telekommunikationssystem så måste det inkluderas i ITR. Internet fanns 1988 och är ett skenbart (virtuellt) nät, dvs inte ett telekommunikationssystem  enligt ITR utan är data processing i anslutna datorer, då som nu.

Internet har sedan slutet av 90-talet kommit att bli en samhällsviktig funktion för enskilda medborgare, företag och även statliga organ. Det är därför både viktigt och naturligt att stater är med och tar ansvar för dess stabilitet och tillgänglighet.  Internets datorer är beroende av bra telekommunikationer, även internationellt och den delen berör givetvis ITR, då som nu. Alla stater har för övrigt inte en avreglerad telemarknad.

Staters legitima ansvar och skyldigheter för Internet som en samhällsresurs kan inte ifrågasättas,  men väl att man från en del stater vill utnyttja ITR för det. Det framgår ganska klart när man i underlaget ser vilka stater det är som vill inkludera reglering av Internet. ITR88 definition av Telecommunications innefattar inte det som Internet är (data processing) och man vill ändra på detta, och även definitionen av International Telecommunications Service. Dessutom vill man att det nya ITR skall vara obligatoriskt (mandatory) för medlemsstaterna. I förlängningen innebär det att stater i vissa fall då kan komma att behöva anpassa sin lagstiftning efter det nya ITR.  Det finns också ett sådant förslag där medlemstaterna förbinder sig att anpassa nationell lag efter ITR, bl a om en annan medlemsstat annars anser sig “kunna lida skada”. Med dessa förslag som grund föreslår man på ett stort antal punkter ändringar eller tillägg som ger stater rätt och möjlighet att reglera Internet på olika sätt. Det är naturligtvis inte alls säkert att alla dessa förslag går igenom, men att de överhuvud taget framförs av en grupp av medlemmar är intressant nog.

The Internet Society, ISOC, är erkänd av ITU som sektormedlem och är med på ITU-mötena utan att ha rösträtt. Man har insyn, men inte i allt, vad jag kan utläsa. Som medlem i ISOC kan jag se, i sammanställningar från ISOC, vilka stater som vill utnyttja ITR på detta sätt. Mönstret framgår tydligt och det kan knappast vara någon tvekan om syftet. Bland de stater som är  bland förslagsställare för ökad styrning och kontroll av Internet eller de som stödjer det finner jag  “Russian Federation, Arab States, Iran, Cuba” och bland de som opponerar sig finner jag “USA, Australia, Canada och Portugal”. Portugal representerar CEPT, European Conference of Postal and Telecommunications Administrations och uttalar sig därför för Europa, som är mer än EU.

Den 7 juni (efter det jag skrev det här inlägget) ser jag på twitter att ISOC sammanställning nu annonserats på för var och en att se!

ISOC har ett mycket bra samarbete med de mer demokratiskt sinnade medlemsstaterna. Vid CEPT COM-ITU (som f.ö. koordineras av en mycket erfaren person från PTS) möte i slutet av maj, där man arbetade med ett European Common Proposal, verkar ISOC haft en bra samstämmighet med CEPT uppfattning. I Sverige har vi ett utmärkt samarbete med bl a PTS och i allt väsentligt samsyn för den “multi stakeholder” modell för Internets styrning som FN sagt sig stå bakom sedan flera år.

Vad är då ISOC ståndpunkt?

ISOC har en startsida för sin information om WCIT, med ett omfattande material. Sally Wentworth, ISOC Senior Manager of Public Policy at the Internet Society, höll nyligen ett tal där ISOC tydligt redovisar sin ståndpunkt. Jag anser att följande två utdrag är det mest väsentliga:

“As a Sector Member, we have significant concerns that, rather than
enhancing global interoperability, the outcome of WCIT could undermine
the security, stability, and innovative potential of networks worldwide.

In short, we are concerned that some government proposals would threaten
the viability of the existing and successful global multistakeholder
model for standards-setting and Internet policy development, and, by
extension, would pose a direct threat to the innovative, collaborative,
and open nature of the Internet itself.

. . .

Despite a formal 2005 consensus by ITU member states that Internet
governance should follow a multistakeholder model, the very nature of
the WCIT negotiations, which vest discussion and decision making in the
hands of only government stakeholders, runs counter to that
multistakeholder model, and threatens to undermine its effectiveness.
Furthermore, the substance of the WCIT negotiations, which will likely
include efforts to apply old-line, legacy telecommunications regulations
to Internet communications, could lead to a more fragmented, less
interoperable global network.”

Vad kan hända nu då?

Här är fältet öppet för spekulation, allt ifrån ett undergångsscenario för Internet som vi känner det till att det nya ITR inte väsentligen kommer att förändra någonting för Internet. Jag föreställer mig att i varje fall de extrema förslagen inte kommer att kunna antas. Att ITR skulle göras bindande, med påverkan på nationell lag, är knappast möjligt, vad jag kan se, utan att staternas lagstiftande församlingar i vårt fall Sveriges Riksdag, måste ratificera ett beslut. Därmed kan ett nytt ITR “dö ACTA-döden”.

Det är en ny tid nu, allt fler medborgare i stater med yttrandefrihet accepterar inte att långtgående beslut som rör deras vardag förhandlas och avgörs utan insyn. Blotta förekomsten av dessa “slutna rum” kan vara tillräcklig för att skapa en stark opinion som kan fälla beslut.

Det börjar nu växa fram en internationell opinion runt ITR och WCIT. Om den kommer att kunna påverka ITR återstår att se. Samtidigt rullar de slutna förhandlingarna på inför WCIT i december.

Jan Flodin

P.S. Ser nu 7 juni em på wcitleaks.org att även ETNO tar chansen att utnyttja ITR omförhandlling. D.S.